mina widding om böcker och skrivande
En undersökande livsberättelse, om författarens mor, hennes sista tid i livet och den dagbok hon skrivit under sina mörkaste år, som denna bok tar avstamp i. Det är också ett självporträtt, en berättelse om författarens egna alkoholism och tillkortakommanden i livet, som jag ser som en förlängning av den manodepressivitet som modern tycks ha lidit…
Porträtt på prosa. Jag tänkte nog då jag läste titeln, att ”jag” skulle träda fram mer. Men jag möts av korta litterära och poetiska porträtt av olika udda och egensinniga människor. Men så är det väl ändå ofrånkomligen så att så som man porträtterar en annan person, också säger något om sig själv? Jag slås…
Anaïs. Jag har älskat henne sen jag först började läsa dagböckerna då jag var tonåring. Dagböckerna visade mig både ett sätt att kommunicera med mig själv, att sätta ord på känslor, möten, livet, och visade mig att man kan vara kvinna och konstnär, kvinna och författare, och vad det innebär. I dagböckerna finns hennes glöd…
Det som slår mig när jag läst ut boken är varför i alla samtal om den här boken som jag lyssnat på, ingen har pratat om hemligheterna? Jag har bara varit vagt intresserad av att läsa den för att, inte vet jag, kliva in i sinnet hos en mördares mamma, hur kan det vara, vad…
Jag tänker att det är ett drömtillstånd, eller ett surrealistiskt skildrande av en medvetandeström, där drömtillvaron, drömtankarna, ligger nära eller parallellt med det medvetna. Drömmen som känslomässig metafor: i den drömlika poesin kan den verkliga känslan gestaltas. Men riktigt så enkelt är det inte, den blir en surrealistisk drömberättelse genom jaget, duet, Sabina, Jeanne, den…
Burcu Sahin mötte jag genom samtalet med Annelie Bränström Öhman på Littfest. Återigen, som med Rasha Alqasim, är det en enkelhet och en stillhet i språket som tilltalar mig, och samtalet om hur tygets, hantverket, det kvinnliga arbetet med nål och tråd, skrivs fram och får plats i dikterna, är invävda i historien, är det…
Att skriva om denna bok tog mig genom en minnesresa i dagboksträsket, för jag visste att jag hade skrivit någonstans om den, minns intrycket av den så tydligt, men var? Inte på datorn, jag sökte i alla tänkbara mappar. I dagboken, således. Men det var ett år sen, lite drygt, och var har den dagboken…
En gammal reflektion, som blivit liggande av den något banala orsaken att jag ville fota boken med en måttstock, och inte hittade någon. Nu har jag gjort det… Sent omsider. Läste ut boken den femte maj 2018. Time flies. Underrubriken, en berättelse om folkhemmet. Ja, det är ju det det är. Ragnar Johansson, Sveas son,…
En berättelse inifrån psyket. Om att åka in och ut där, om ECT (elbehandling) och hur det sker ”på löpande band” inne på avdelningen, alldeles oavsett minnesförlusterna och att det inte alls verkar ha någon verkan, om man ska tro jagberättaren. Det är ett berättande som ligger nära upplevelsen, som läsare förstår jag, eller tänker…
Helene berättar om en mamma, sin mamma, en olycklig, ofullbordad kvinna som aldrig egentligen fick möjlighet och utrymme att bli den människa hon hade kunnat bli. Snärjd av mödraskapet, ensam vårdnad, lämnad av sin man/fadern till flickan och sedan även en lillebror, som hon adopterar bort. I beroendeställning, upplever jag det som, till männen i…