bokstavligen

Läsdagbok: Låt oss förvandlas av Kristian Lundberg

Posted by in boktips, läsdagbok, poesi

Jag läser Lundbergs diktsamling som dikter om döden, hans (textjagets) föräldrars död. Den ena kanske som kanske just nyligen skett, den andra äldre, av äldre datum, en kropp i ett träd. De döda. Det finns en rörelse i dikten: låt det ske. Du har redan lämnat oss, förvandlas till lämna mig inte nu, som också avslutar samlingen. En oförsoning ändå, med döden? En ovilja att trots allt lämnas? Varför modern? Det är inte självklart. Jag tar referenser från tidigare böcker, där han skriver om sin mamma, kanske Yarden? Eller den…read more

Läsdagbok: Ædnan av Linnea Axelsson

Posted by in boktips, läsdagbok, poesi, skrivcafé

Berättande dikter, epos. Den har fått kallas det, och ja, det är ju ett mellanting. Inte bara poesi och liksom inte så ”mångtydig” som enskild lyrik kan vara, utan berättande, narrativ dikt med karaktärer, historia, utveckling. Första delen består av ett historiskt parti, som berättar om en samisk familj som får två söner, den ena stark och frisk, Aslat, och den andra svag och egen, Nila. Familjen påverkas av svenskarnas intrång på den samiska marken och de tvångsförflyttningar som sker. Aslat dör alltför ung, och Nila tas till slut in…read more

Läsdagbok: Vi kom över havet av Julie Otsuka

Posted by in boktips, läsdagbok, poesi, skönlitteratur, skrivcafé

Jag läste om den nu, inför skrivcaféet så jag har den mer färsk i minnet, trots att jag läste den i april. Jag tror att den vann ännu lite till på omläsningen, som många böcker ju faktiskt gör, för att vi i en andra läsning av en bok kan lägga märke till fler detaljer. I den första läsningen hade jag svårare att anpassa mig till bokens plural, den prosalyriska formen, men den här gången var det inget problem, jag visste vad jag hade att vänta mig. Och det ÄR bokens…read more

Läsdagbok: Källarhundarna av Tove Mörkberg

Posted by in boktips, läsdagbok, poesi

Källarhundarna läser jag ut på mindre än tio minuter, tror jag. För mig är det nog inte är diktsamling. Det är snarare en diktsvit, en enda lång dikt, uppdelad på korta sekvenser av 3-5 rader. Ingenting går förlorat i den ”snabba” läsningen. Jag slukar den, snarare, och dess minimalistiska form gör att dikten är lätt att ta till sig. Korta betraktelser inifrån en avdelning, presumptivt psyk, låst avdelning. Vi följer ett diktjag, som återkommer, andra som återkommer, ett vi som hon ömsom beskriver, ömsom identifierar sig med i dess brokighet….read more

Läsdagbok: Marken av David Väyrynen

Posted by in boktips, läsdagbok, poesi

Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern…read more

Märta Tikkanen – Århundradets kärlekssaga

Posted by in poesi

Så här kan det se ut då jag skriver om poesi. Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga är så enkel, så rak. Och den går rakt in. Jag känner igen mig, i det skeva, i hur kärleken eller vad det nu är, drar och håller kvar, hur man anpassar sig. Inte för att jag levt med en alkoholist, men jag tänker att det är det som är det finaste med dessa dikter: de är så råa, så mänskliga att man kan läsa in sina egna erfarenheter, förstå sina egna erfarenheter, genom hennes. Några…read more