Läsdagbok: Samtal med vänner av Sally Rooney

Posted by in boktips, läsdagbok, Okategoriserade, skönlitteratur

Foto av Jessica Johannesson

Berättelsen handlar om Frances och hennes vän Bobbi, hennes närmaste vän, och som hon också haft ett förhållande med, och om deras möte med Melissa, en kulturfotograf- och skribent och hennes man Nick, skådespelare, som de träffar efter ett poesiframträdande. Melissa vill skriva om deras estradpoesi som de skriver och framför tillsammans, och de ser upp till henne, som är äldre och lite mer ”känd”. Senare inleder också Frances ett hemligt förhållande med Nick. Frances försöker förhålla sig kyligt distanserad till allt som sker, men under ytan träder det fram vilket tumult som rör sig inom henne. Det handlar om en massa andra saker, om att vara ung i Irland, om att inte riktigt veta vad man ska bli, om kärlek och förhållanden, vänskapsförhållanden och att passa in, om skilsmässor och en frånvarande, alkoholiserad far, om Frances hemska pms-besvär och om Nicks bipolaritet. Det handlar också om Frances skrivande, hon skriver genom hela boken och börjar så småningom inse att det blir en bok, om allt det hon inte riktigt låter komma upp på ytan.

En historia som rinner som vatten ur en jagberättares bägare, kanske man kan säga. Jag lyssnade på denna bok, på engelska, i min första läsning, så det kan måhända påverka min läsning, men jag upplever att känslan består även i den skrivna texten på svenska. Jagberättaren har en något distanserad, objektiv ton i sin berättelse, som sker i direkt preteritum, alltså berättar om något som just skett, så att känslan är av ett kontinuerligt närvarande narrativ.  Tempot är relativt högt och rappt, och det tar ett tag att bilda sig en bild av jagberättaren, eftersom jagberättare sällan ger särskilt rättvisa bilder av sig själva, utan det är sådant som kryper fram så småningom, genom vad de väljer att fokusera på och hur de berättar. Och det är kanske det som gör boken så spännande också, att bilden förändras allteftersom, kanske av de flesta av karaktärerna egentligen. Bobbi är möjligen den som framstår som mest ”statisk”, hon bibehåller sin hårda attityd boken igenom, även om jagets relation och känslor till henne pendlar och träder fram bit efter bit en del under berättelsen.