Läsdagbok: Kärlekshandlingar av Jeffrey Eugenides

Posted by in boktips, läsdagbok, skönlitteratur

Jag läste och lyssnade på denna i flera versioner under läsningens gång. Pocketbok på svenska, samt ljudbok och ebok på engelska, lite beroende på situationen där jag läste. Det gick förvånansvärt bra att hoppa mellan språken, fast jag uppskattar nog att kunna läsa/lyssna på engelska om jag kan, om boken är skriven på det språket. Det händer ju alltid något i översättningen.

Den handlar om kärlek. Engelska titeln, the Marriage Plot, tyckte jag var märklig tills jag gjorde kopplingen till huvudpersonen Madeleines uppsats (den delen hade jag läst på svenska, så jag uppfattade inte titeln eller gjorde kopplingen mellan uppsatsen och bokens handling förrän ganska sent i boken) och då tyckte jag att den svenska titeln var obegriplig. Kärlekshandlingar? Jaja, visst, det handlar om kärlek, omöjlig kärlek i olika former, och saker som människor gör på grund av kärlek, men i den svenska titeln försvinner ju hela kopplingen till hennes uppsats? Och den spelar ju roll, det är ju ett ämne hon fördjupar sig i och som är kopplat till litteraturen, som spelar en stor roll genom boken, så ett helt intertextuellt nät försvinner ju utan den rätta titeln.

Omöjlig kärlek handlar det om, på gott och ont. Att älska en person som är manodepressiv, eller kanske bipolär med dagens vokabulär. Att älska någon som bara älskar en som vän, att tråna och inte kunna släppa. Jag tycker att Eugenides lyckas skildra tonårskärleksangst och hur den utvecklas även åren efter collage, efter den första initiala kärlekslyckan, många berättelser skildrar just ”kärlek på collage” men stannar där, visar bara det stormiga, vilket inte ger en särskilt bred bild. Eugenides tar ett ordentligt grepp på ung kärlek och alla möjliga snedsprång den kan ta. Gud vad jag låter vuxen och erfaren och torr när  jag skriver det. Kanske skulle jag ha läst den här då jag var i den åldern? Då kanske den skakat mig lite mer, nu ser jag på det lite mer kliniskt kanske. Jag är mer intresserad av det som kommer efter, än förälskelsestormen (även om den är fantastisk och jag älskar den, så ska man ju leva ett liv också). Förälskelsestormar är ändå relativt lätta att skildra, tänker jag. Intensitet, något problem som måste övervinnas, snedsprång, tillit som törnas men repareras, lots of sex. Hur som haver går den här boken djupare och längre, och låter oss vara med och se historien utifrån tre perspektiv, med Madeleine i mitten.

Det som kan sägas om strukturen av boken, och som jag tänkte på under läsningen, var greppet att skildra en period ur ett perspektiv retrospektivt, med början i ett ”nu” där saker redan skett, för att sedan berätta sig fram till den punkten, och i nästa kapitel hoppa över till ett nytt perspektiv alltså både ur en av de andra karaktärernas synvinkel, och ett nytt tidshopp som berättas fram baklänges. Det var ett snyggt sätt att låta tid passera, men ändå få berätta ganska mycket i detalj med utgångspunkt från det nu berättelsen hoppat till. Det skapade spänning, och en förväntan, när handlingen inte byggs upp successivt utan man gör dessa tidshopp och får reda på pö om pö, hur det kommer sig att det skedde. Det håller dig på tårna i läsningen så att säga, och man försöker parallellt med att man läser, själv klura ut vad som kan vara anledningen till att det blivit som det blivit, samtidigt som man får tillfredsställelsen i att få det berättat för sig. Spänning och intresse,  som håller läsningen aktiv.

Det finns många spår i boken, ett religiösa sökande, en problematik kring psykisk sjukdom och hur man hanterar relationer med en som är psykiskt sju, det finns skillnader mellan olika samhällsklasser som också utgör barriärer för de inblandade, och dessutom är boken ganska späckad med litterära referenser, bland annat till Roland Barthes ”Kärlekens samtal”, som får en betydande plats i skildringen av relationen.

Madeleine hade aldrig varit nära någon som haft en riktig mentalsjukdom. Hon undvek instinktivt labila människor. Hur obarmhärtig den attityden än var så utgjorde den en väsentlig del av att vara en Hanna, att vara positiv, privilegierad, skyddad, föredömlig. Om det var något som Madeleine Hanna inte var, så var det labil. Så löd i alla fall manuset. Men någon gång efter att hon hittat Billy Bainbridge i säng med två tjejer hade Madeleine blivit medveten om en kapacitet hos sig själv till en hjälplös sorg som inte var olik klinisk depression. I synnerhet under de senaste veckorna, då hon gråtit i sitt rum över uppbrottet från Leonard, blivit stupfull och haft sex med Thurston Meems och satt sitt sista hopp till att bli antagen till en forskarutbildning hon inte ens var säker på att hon ville gå, knäck av kärlek, av tom promiskuitet, av självtvivel, hade Madeleine insett att hon och en mentalsjuk person inte nödvändigtvis var uteslutande kategorier.
En rad av Barthes  som hon mindes: ”Alla älskande är galna sägs det. Men kan man tänka sig en älskande galning?”

Boken finns på Bokus (e-bok) >> och Adlibris (ebok) >> eller på Bokbörsen (begagnade) >> (sök på En kärlekhandling Eugenides)

Denna bok var inspiration till Skrivcafé #6 2018, till vilken jag bakade en äppelpaj med cheddarost, eftersom den spelar en liten roll i relationen mellan Madeleine och Leonard. Läs boken för att ta reda på hur! Här hittar du receptet >>