Läsdagbok: Den lysande världen av Margaret Cavendish

Posted by in boktips, dystopi, läsdagbok, skönlitteratur

Jag fastnade för att läsa boken då det stod om den att det var den första utopin skriven av en kvinna, och även den första feministiska utopin, och blev nyfiken på vad det kunde vara för slags idealvärld som beskrivits av en kvinna på sextonhundratalet.

Idémässigt håller den inte riktigt ihop, det är en del märkligheter med hur de tar sig eller inte tar sig mellan de olika världarna, men jag är beredd att lägga ganska mycket åt sidan för att förundras över det faktum att en kvinna skrivit denna skildring på sextonhundratalet. 1666 för att vara exakt, vilket är ett lite roligt årtal att notera. I denna utopi är grundstoryn alltså att en ung kvinna kidnappas av en friare som hon inte velat gifta sig med, men naturen eller gudarna eller vad man nu ska kalla det, kommer till hennes hjälp och blåser upp en kraftig storm som gör att den båt de färdas på hamnar längst ut på Nordpolen, där männen (som uppenbarligen är av en sämre konstitution än denna fantastiska kvinna) fryser ihjäl, och kvinnan på något underligt vis hamnar i en annan värld, som förenas med hennes värld endast genom att de möts vid polerna. I denna andra värld finns en massa djurmänniskor, och de är alla vänliga och fredliga och för henne till kejsaren, som blir så överväldigad av henne (varför framkommer inte riktigt) att han gifter sig med henne (inget heller om huruvida detta var önskvärt för kvinnans del, som ju inte vill gifta sig med vem som helst precis, men nåväl) och gör henne till härskarinna över hela den världen. Sedan följer en serie naturvetenskapliga och filosofiska undersökningar av den värld hon befinner sig i, genom att hon sätter samman forskningssällskap och rådfrågar de olika djurmänniskorna om deras specialitéer. Tydligen skrev Margaret Cavendish även sådana böcker, så att hon var en filosof och tänkare på sin tid (om än inte uppmärksammad eller erkänd).

Det som jag framför allt tar fasta på är två saker i den här verkligen fantastiska världsbeskrivningen. Det ena är att hertiginnan av Newscastle (dvs Margaret Cavendish själv) framträder i boken i egen hög person, som den själ som skall vara kejsarinnans sekreterare, och alltså också författare av boken. Ett metaperspektiv! Jag älskar metaperspektiv! Och så tidigt också, 1666… Det andra är också ett metaperspektiv, men på ett annat sätt, nämligen att de talar om möjligheten att skapa egna världar, genom att tänka ut dem i sitt huvud, vilket refererar tillbaka till att det är detta som Margaret Cavendish själv gjort, och på så vis fått möjlighet att härska över en hel värld. Två lager av meta som möts i boken, med andra ord. Sedan finns det förstås en tredje sak att förundra sig över, nämligen det feministiska perspektivet att i den här boken är det två kvinnor som är de aktiva, de styrande och helt enkelt hjältarna i sagan, och det utan att göra några särskilda krusiduller kring det.

Filosofiskt och såklart även vetenskapligt, finns det en hel del skavanker, men det är ju mätt med mitt moderna tankemått, så jag tror knappast att det är rättvist. Vad visste man på 1600-talet i vetenskapsväg? Det är ändå fascinerande att studera hur kejsarinnan och hertiginnan i boken resonerar och funderar och filosoferar över olika saker och ting. Mest roligt hade jag åt denna passage, där kejsarinnan frågar ut fisk- och maskmänniskorna (som varande naturfilosofer) om maskars uppkomst:

Den första gruppen, sade de, bestod av alla djur som har olika kön, förutom av flera andra djur; därefter kom en grupp, som till större delen består av de djur vi kallar för insekter, som alstras av orsaker som inte har någon likhet eller likformighet med sin avkomma, till exempel larver, som föds ur ost, och flera andra, som alstras ur jord, vatten och liknande.

Men kejsarinnan sade, att det finns en viss likhet mellan maskar och ost, för ost innehåller inte något blod, och inte heller larver; de smakar dessutom nästan som ost. De svarade att detta inte bevisade något, för larver har en synlig, lokal och framåtgående rörelse, som ost saknar. Kejsarinnan svarade, att när all denna ost blivit till larver, skulle den kunnas sägas ha en lokal och framåtgående rörelse. De svarade att när osten genom sin egna, överförda förändrades till larver, var den inte längre ost.

Alltså åh, ostfilosofi!

Som sagt finns det en del brister i hennes maktperspektiv, som tex inte räknar kejsarinnans anfall och förstörelse i kriget som någon blodspillan (i krig är allt tillåtet? eller bara att ”pöbel” inte räknas som människoliv?) samt hertiginnans ärelystnad och fåfänga att vilja härska över en värld (vad innebär det egentligen?) men man kan knappast läsa det med moderna tankegångar och göra rättvisa åt de enastående funderingar och tankar som faktiskt får plats i boken. Lite gammaldags förstås, lite omständligt ibland och kanske inte världens mest lysande språk, omän den beskriver en fantastisk lysande värld och är väl värd att läsas!

Köp boken på Bokus >> eller Adlibris >>

Till denna bok bakade jag en “lysande kaka”, nämligen en mandeltårta med smörkräm, då jag hade med denna på Skrivcafé summer edition.