Skrivcafé: Tjärdalen av Sara Lidman

Posted by in skönlitteratur, skrivande, skrivcafé, skrivövning

Den har kallats “århundradets debut”, eftersom den höjdes till skyarna och sålde slut på bara några dagar då den kom. Hur kommer det sig egentligen? En bok om Västerbottens inland, om en tjärdal som går om intet? Det står ju knappats högst på listan över vad man förväntar sig ska gillas av kritikerna… Men kanske för att den kom med något nytt, ett nytt grepp med språket, en ny vinkel på tematiken?
Det är en fantastisk bok om den “lilla människan” (ett uttryck som väl betyder “den vanliga människan”, ett uttryck som väl iofs borde tas under lupp, för ingen människa är varje sig liten eller vanlig, egentligen, eller hur?), skriven på en poetisk prosa med en djup finkänslighet för människornas egenheter, beteenden och interaktioner där dialogerna är helt på västerbottnisk bondska och så ljuvliga så man vill äta upp dem. Sara Lidmans människor i Tjärdalen står fullkomligt levande för mig, och jag tror det beror mycket på just dialekten, och hur nära man får komma dem i deras egenheter och egenarter. Dessa helt vanliga människor i Västerbottens inland, som får stå representanter för stora idéer, men också får vara sig själva. Bondskan är bred, men knappast bara någon enkel transkription av hur det faktiskt låter. Nej, vad de säger och hur de säger det är så noga utvalt och vägt – och det är där det blir poesi av det hela. I centrum står dilemman. Moral och etik, religion och upplysthet, medmänsklighet och galenskap. Det att vara människa, och vad som händer med dem då något ställer allt på ända. Och den är så befriad av färgerna svart och vitt ställda mot varandra, kanske är det dess största förtjänst? Nyanser.
Hon är allt mästerlig, Sara. <3

Sara Lidman

Sara Lidman fotograferad av Hans Gedda

 

Som skrivövning fick de som var här prova att skriva på dialekt. En påhittad, eller en man minns, eller en nutida, framtida, – kanske en blandning av en mångfald av språk. Att försöka skriva ned hur man egentligen säger, både själva uttalet och varianterna på orden, men också ordföljden, vad det gör.

En annan vinkel på skrivövningen, var att skriva om den stora besvikelsen, av att något man arbetat hårt på raserats genom ett illdåd.

Tjärdalen skrivcafé

Fikat försökte jag tematisera utifrån boken, och parade ihop det med lakrits och rök, och så hjortron förstås. Snåttren kommer man inte ifrån om man ska mat-tematisera n’Sara.

Mjukt tunnbröd med rökt hummus, lakritskladdkaka med turkisk peppar, vegansk pannacotta med hjortronsylt samt lakritsmaränger med citroncreme, blev resultatet.Klicka på namnen för att komma till recepten.

Tjärdalen har du på pocket på exempelvis Bokus och Adlibris, i ny fin “klassikerutgåva”. Den finns även som e-bok för en billig penning och iaf på Umeås bibliotek att låna även som e-bok, vilket ju är himla smidigt.